Vitryggig Hackspett

I närheten av Luleå upptäcktes för några år sedan en häckning av den sällsynta fågelarten vitryggig hackspett. Det är den första häckningen på årtionden. Förr fanns det mer än hundra par men de senaste 50 åren har den minskat kraftigt. Numera häckar endast några enstaka par i Sverige. Förmodligen är paret i Luleå ett resultat av invandring från Finland där stammen av vitryggigt, tvärtemot hos oss i Sverige, har ökat i antal de senaste två åren. Där har man gjort aktiva åtgärder för att förbättra sådana biotoper som vitryggen kräver för att det ska bli en lyckosam häckning. Dessutom migrerar vitryggiga hackspettar även från Baltikum, där det finns en tätare stam än i Sverige och Finland.

hackspett 1

Tillsammans med Norrbottens ornitologiska förening har vi bildat en grupp som har arbetat med inventeringar från Haparanda till Piteå. Några fler häckande par har vi inte hittat men en och annan enstaka observation samt relativt färska hackspår har vi sett i kustlandet.  Vi följer upp hur häckningarna går för det enda par som finns i länet samt sätter ut späck under vintern för att förbättra födotillgången.

Vi i Naturskyddsföreningen har inlett att gemensamt projekt med Luleå kommun som siktar på att komplettera skötselplanen för naturreservatet på Hertsölandet när det blir dags att revidera den inom en snar framtid. Vår insats hittills har varit att inventera löv och blandskogarna i reservatet samt föreslå vilka delar som kan vara lämpliga att genomföra åtgärder i för att möta den vitryggiga hackspettens miljökrav.

Till utseendet liknar vitryggig hackspett de andra ”svart vita” hackspettarna men till storlek är den faktiskt något större än den större hackspetten. Ryggen är vit men syns inte mycket då vingarna är hoplagda. Det är istället det revbensliknade mönster av tvärgående vita band på vingarna som är ett framträdande kännetecken . Hjässan hos hanarna är röd medan den hos honorna är svart och näbben är ganska stor och kraftig.

hackspett 2

Vitryggig hackspett förekommer främst i skogar som domineras av lövträd, där det finns gamla döende träd och död ved. Det ska också vara en ganska ”luckig” skog med mycket ljusinsläpp, där det inte finnas några stora granar som skuggar. Under sådana förhållanden gynnas den insektsfauna som vitryggen är beroende av och det är främst larver av skalbaggsgruppen långhorningar som den söker efter. En riktig kvalitetshöjning till skogen, ur vitryggens perspektiv, är om det också finns inslag av gamla sälgar. Där söker den, främst under vintertid, föda som till exempel fyrbandad blombock, sälgvedbock och myskbock.