Först ut på banan av föreläsarna var Ola Engelmark, docent i skogsekologi, som på senare tid även skaffat egen skog och blivit både skogsföretagare och författare. Han berättade hur det går att öka skogens förädlingsvärde genom nya affärsidéer, hur biologisk mångfald och skogsbruk utan stora hyggen är förutsättningar för god skogsföretagarekonomi. Han är också ordförande i den nybildade Föreningen Skogens Mångbruk.
– Vi är totalt förda bakom ljuset som skogsägare, hävdade han, med hänvisning till att den årliga medelbruttointäkten för skogsgårdar är endast 115 000 kronor. Virkesintäkterna har sjunkit sedan 90-talet, samtidigt som fastighetspriserna för skogsfastigheter överraskande ökat. Ola tog några exempel på skogsägare som istället tjänar mer på skog som står kvar. På ”Skogseremitaget” med bara 40 hektar oavverkad skog, fås en intäkt på över 3 miljoner kronor per år utan avverkningar. Turister får bo där i stilrena trädkojor förbundna med hängbroar. Virå bruk med 2000 hektar skog hade inte råd med en enda anställd vid konventionellt skogsbruk. Nu när de gått över till att sälja jaktupplevelser, middagar och hotellnätter har de 15 anställda och miljoner i omsättning. Affärsidén sammanfattades som att ”sälja samma kronhjort sju gånger”. Andra säljer ”skogsbad” med guidning. En knölig, frodvuxen granstock gissade deltagarna skulle kunna ge 100 kronor i intäkt. För det trädet hade Ola fått 10 000 kronor, eftersom han istället för att sälja virket hade plockat alla granskott och producerat granskottsolja till gourmetrestauranger för det högre beloppet.
Roger Olsson, miljöjournalist och författare, har gjort en mycket omfattande forskningssammanställning kring skog, skogsbruk och klimat.
– Ska vi prata om hur skogen ska kunna bidra till att rädda klimatet behöver vi tänka på kortare sikt också, inom 20 år. Det är en märklig situation för en miljövän, men det räcker inte i nuläget att bygga upp kolsänkor på lång sikt, som kan ta århundraden. Klimatutmaningen innebär att vi behöver hejda uppvärmningen vid 1,5 grader, vilket avgörs inom ett tiotal år.
Våra nordliga skogar, som bildar planetens största ekosystem, har inte största delen av kolet i träden som de tropiska skogarna, utan det mesta av kolet finns här i marken. Tre gånger så mycket som i träden. Och kolet i marken avges till atmosfären avges vid kalhuggning och markberedning. Det kan dröja upp till 30 år tills de växande träden har ersatt kolutsläppet efter slutavverkningen, och då är inte inräknat kolet i alla träd som fraktats bort. Bara 25% av avverkad skog går idag till byggvirke, som bildar en relativt långsiktig kolsänka.
Roger pekade på en sak som är klar: Att avverka primära obrukade skogar är inte bra för klimatet. Kolbalansen är vanligen positiv för skogar som undersökts, från 15 års ålder upp till 800 års ålder. Längre omloppstider och tätare skogar ger mer kolinbindning.
Varför står då olika uppfattningar från forskare och debattörer mot varandra? En orsak till de olika synsätten är olika perspektiv. Olika fakta kan var för sig vara korrekta, men ställda emot varandra leder de till förvirring. Nyttan av minskad avverkning är enorm, det stämmer på 10 – 20 års sikt. Skogsbruk bidrar till att vi uppnår klimatmål, om vi ser det på lång sikt, 100 år eller mer. Båda har rätt. Det avgörande är hur en studie avgränsas för vilka resultat som erhålls, och därför är det viktigt att titta noga på hur jämförelserna görs.
Stiftsjägmästaren Anders Landström tog upp att längre omloppstider måste innebära minskat uttag. Roger Olsson höll med. Stiftsjägmästaren menade att då måste vi konsumera något annat. Roger konstaterade att det är inte givet – vi måste tvärtom minska konsumtionen. Stiftsjägmästaren höll med om att vi måste minska konsumtionen, då evig tillväxt är omöjligt på en ändlig planet, men pekade på att oljekranarna måste stängas. Roger svar var ja, men det räcker inte, vi måste öka kolsänkorna, och med allt annat lika så minskar hyggesfritt skogsbruk koldioxidutsläppen.
Länk till Rogers bildspel hittar du här >>
Clas Murmester, skogsförvaltare i Falu kommun, berättade hur kommunen bedriver hyggesfritt skogsbruk. Falu kommun äger 1800 hektar produktiv skogsmark, en tredjedel av Luleås skogsareal. Det är mest tallskog och en tredjedel över 120 år. Falun har 60 000 invånare som utövar friluftsliv, skidåkning, cykling och vandring på delar av sin fritid. Clas uppgift är att förstärka de värdena och ett skäl till att folk ska vilja flytta till Falun.
2013 beställdes en skogsbruksplan på kommunens hela skogsinnehav. Kommunens politiska ledning beslutade om en skog- och markpolicy. I den fastställdes att skogsbruket ska vara hyggesfritt, med mål och skötsel beskrivet. God tillgänglighet, stor variationsrikedom, beständighet och vitalitet finns med bland målen. Varför ska det vara kalhyggesfritt? Folk vill inte ha hyggen.
De satsade på samverkan, upprättade ramavtal med entreprenör för ett antal år, och avropade åtgärder, med syftet att bygga upp en kompetens över tid. Strävan är att maskinförarna själva ska bygga upp en egen bild av hur det ska se ut. Nu tycker förarna att arbetet är kul.
Det finns olika modeller för hyggesfritt. Genomgående är att tall oavsett modell behöver ljus genom tillräckligt stora luckor, och att skiktning ska undvikas. I luckorna de huggit i tallskog finns omfattande självsådd av småtallar som utvecklas. Vid alltför stora luckor tar gräsen över. Skördarförarens uppdrag är att skapa större variation i diameterspridning, höggallring och låggallring och samtidigt hugga luckor. I den tätortsnära skogen försöker de också skapa mervärden, som utsiktspunkter.
Uppföljning efter 2013 gjordes i somras. Det går att se att det kommer upp tallplantor i alla luckor. De har fått ett överskott på vad de huggit. Falu kommun använder också mycket eget virke för att bygga parksoffor och restaurera kulturminnesbyggnader. Varje åtgärd har de siffror på. De är på väg mot adaptiv skogsskötsel och utvärderar. Det ska finnas ett tydligt syfte för varje åtgärd.
Under frågestunden lyftes det fram intressanta likheter mellan Falun och Luleå.
Länk till Clas bildspel hittar du här >>
Martin Jentzen är skogsingenjör med tidigare erfarenhet från det konventionella skogsbruket. I dag konsult inom Naturnära skogsbruk och verksam inom företaget Plockhugget.
Han lyfte i sitt föredrag fram att tid och process kännetecknar skogen mer än något annat. Vid planering av åtgärder krävs först skogsbiotopinventering och sedan skogsbruksplan. Ståndortsanpassning har att ta hänsyn till succession från pionjärer till ett senare stadium.
Störningar bryter och driver successioner – storm, eld, rötsvampar, insekter och skogsbruk. De kan vara olika i skala och frekvens. Inte att förglömma utgör även skogsbruk en störning, med utmaningar för de kvarvarande träden att anpassa sig till den nya situationen. Kalhuggning är inte samma sak som skogsbrand! Vid en brand kan träd i en varierad gammalskog överleva, och slumpen spelar stor roll när det gäller vilka träd som överlever.
Idag heter det att vi ska avsätta 20 – 40 % av skogsmarken för att skyddas för att klara den biologiska mångfalden om vi ska fortsätta med skogsavverkningar på den övriga ytan. Det håller inte. Man måste kunna integrera.
Teoretiskt finns två olika skötselsystem, blädning och trakthyggesbruk. Blädning bygger på ett ”konstant” skogstillstånd och naturlig föryngring. Trakthyggesbruk är med eller utan kala hyggen, följt av plantering eller naturlig föryngring. Svenskt skogsbruk är ett plantageskogsbruk med intensiva skötselåtgärder; plantering – röjning – gallring – slutavverkning. Det finns inte ett spektrum av olika miljöer. Även blädningsskogen är en konstlad produkt.
Naturnära skogsbruk:
-Istället för att odla träd, försöka bruka skogen så naturligt som möjligt.
-Riktlinjer och ramverk istället för schablonprogram. Det finns dock ett flertal inriktningar.
-Integrerat processkydd – ”Lübeckmodellen”, ser till att i skogen för virkesproduktion ska integreras naturliga processer.
”Låt den brukade skogen likna opåverkad skog”
• naturlig artsammansättning
• naturliga strukturer
• bibehålla naturliga processer, som genererar ovanstående.
Det ger skogar som är maximalt flexibla och tåliga.
Insatsminimering: Ger insatsen den effekt jag önskar. Avstå annars.
Länk till Martins bildspel hittar du här >>
Hur ställer man om? Göteborgs kommun som exempel.
Utifrån en dialog mellan medborgare, politiker och yrkesverksamma kom ett uppdrag om att ta fram en policy. Policyn, som innebär hyggesfritt skogsbruk, blev antagen av fastighetsnämnden. Detta var det viktigaste steget.
Men även alla privata markägare skulle behöva sätta upp idé-riktlinjer om vad de vill med sin skog.
Det ska bli något av virket också…
Företaget Plockhugget bildades för att handla med virke från hyggesfria skogar. Ursprungsmärkning och spårbarhet. Vi måste få avsättning för alla produkter från skogen.
Avslutande reflexioner från dagen:
- En fråga är hur kommunen ska förvalta skogen.
- Tappa respekten för jägmästare.
- Dagen innehöll bra föreläsningar med mycket idéer.
- Det finns många likheter mellan Falun och Luleå.
- Variation i brukande och vad man vill ha ut av skogen.
- Friheten att bruka på sitt eget sätt är viktigt.
- Bland deltagarna ligger någon i startgroparna till hyggesfritt.
- Lämna skogen i fred i 20 år!
- Ola gav nya brukningsidéer.
- Det är OK att pröva sig fram.
- Entreprenörerna är beredda att prova något nytt.